BIKING VIKING

BIKING VIKING

CASABLANCA2STROMBOLI: JAKTEN PÅ INGRID BERGMAN

Casablanca2StromboliPosted by Anders Forselius 2017-07-11 21:20
#1 CASABLANCA2STROMBOLI: CASABLANCA, STADEN SOM GÖR SIG BÄST PÅ VITA DUKEN!
Rick's Cafe, den namnkunnigaste cocktailbaren i hela Casablanca.

Dagens Soundtrack: As time goes by

Som rubriken avslöjar: Casablanca gör sig så mycket bättre på filmduken. Men jag var å andra sidan inte överraskad. Så fort jag nämnde stadens namn för någon som hade varit där så var repliken av modellen "copy and paste": - Men vad i h-lvete ska du dit och göra?

Casablanca är i bästa fall något bättre än sitt rykte, men inte mycket mer. Där finns så klart Hassan II Moské, världens näst störst moské efter Al-Masjid al-Ḥarām i Mekka.
Moskén i Casablanca tar smått otroliga 20 000 besökare i bönhallen, d.v.s. nästan lika många som brukar gå på Ljusdals Bandyklubbs hemmamatcher!
Everybody comes to Rick's! (Rick's Cafe, Casablanca)
Sam (Dooley Wilson) dog redan 1953, så det är alltså en ny pianist på Rick's...

Filmen Casablanca spelades helt in i Holywood och av den anledningen fanns det naturligtvis inget Rick's Cafe i Marockos största stad när filmen hade världspremiär 1942. Det skulle dessutom dröja ytterligare många år innan detta etablissemang fanns på plats i Casablanca.

Det var den forna amerikanska diplomaten Kathy Kriger som fick idén att starta upp baren när hon lämnade sin diplomatiska bana i samband med efterdyningarna av 9/11.
Med hjälp av ett antal finansiärer som gick under namnet "The Usual Suspects" (klassisk replik i slutet av filmen) blev drömmen en verklighet i början av 2004. Numera är cocktailbaren ett närmast klassiskt landmärke i Casablanca med sitt läge i utkanten av The Old Medina (gamla stadsdelen).
Och naturligtvis finns "As time goes by" på reportoaren varje kväll. Flera gånger dessutom. Play it Sam!

Filmen Casablanca ligger för övrigt på femte plats på IMDb:s lista över de 100 bästa filmerna. Själv har jag den på fjärde plats (och jag vet att jag har rätt!):

1) Den engelske patienten
2) Forrest Gump
3) Dansar med Vargar
4) Casablanca
5) Livet från den ljusa sidan
6) Lawrence av Arabien
7) Gudfadern
8) Sideways
9) Nyckeln till frihet
10) Secretariat


#2 CASABLANCA2STROMBOLI: INGEN RABAT PÅ CYKELSLANG...
Rabat, marockansk huvudstad och skönhet!

Dagens Soundtrack: Nine million bicycles - Katie Melua

2017-01-19 Casablanca - Rabat, Morocco: 91,8 km

2017-01-20 Rabat - Kenitra, Morocco: 47,8 km

Snacka om att vår herre (eller är det ett fruntimmer?) delade lagen orättvist när han pytsade ut sevärdheter över Marockos två största städer. Casablanca fick ju i stort sett bara några leftovers medan Rabat fick bingo fulla brickan.

Bland mycket annat har Rabat dessutom en fantastisk cykel/promenadväg som startar 12 km söder om staden och löper hela vägen in till centrum.

Överlag gick hela första etappen från Rick’s Cafe i Casablanca fram till den gamla medinan i Rabat förvånasvärt bra. Kustvägen R322 har gott om utrymme för cyklister och trafiken var överraskande lugn. Bilisterna som vill åka lite snabbare väljer ju istället motorvägen A1 eller den parallella N1.

Rabat bjöd alltså på det mesta, inklusive ett rejält åskväder och två snabba punkteringar. Den andra etappen blev därmed rejält förkortad då det blev högsta prioritet på att hitta en cykelaffär. Eller... Magasin de Vélos som det heter på den här breddgraden.

Övrig reflektion från de två första etapperna genom Marocko: Det är en otrolig support överallt från alla man möter utmed vägarna. Trampar man genom Europa så får man på sin höjd vara glad om det är någon som ens visare en ett finger. I Marocko är det precis tvärtom.
Å andra sidan har jag ju ingen aning om vad de skriker eftersom det antingen är på franska eller arabiska. Det kan ju vara någon fras i stil med: - Ta på dig långbyxor din j-vla pajas så man slipper se åderbråcken! Typ.
Av deras leenden att döma så utgår jag ändå ifrån att det är positiva hejarop de levererar.

Vakter utanför "Maouseleum of Mohammed V", Rabat
Rabat, Morocco

Dagens Murtaugh: Vandrarhem
Det är inte roligt längre att dela rum med femton andra personer som kollektivt har drabbats av lunginflammation och gaser i magen. - I am getting too old for this shit!


#3 CASABLANCA2STROMBOLI: MAROCKANSK MARKNADSEKONOMI...
"Souk" (marknad) i centrum av Hadd Ouled Jelloul, Marocko.

Dagens Soundtrack: Rock the Casbah - The Clash

2017-01-21 Kenitra - Ben Mansour, Morocco: 36,5 km

2017-01-22 Ben Mansour - Moulay Bousselham, Morocco: 62 km

2017-01-23 Moulay Bousselham - Larache, Morocco: 47,9 km

2017-01-16 Cafe Sidi Yamani - Larache, Morocco: 27 km

2017-01-16 Asilah - Cafe Sidi Yamani, Morocco: 19 km

2017-01-10 Tanger - Asilah, Morocco: 44 km

Fårskallar, stövlar, apelsiner och gamla kylskåp. Man kan, om man så önskar, köpa precis allt på en marockansk "souk" (marknad). Eftersom den souk jag besökte var av modellen gigantisk så hann jag inte se hela utbudet. Jag är dock fullkomligt övertygad om att man där även kunde köpa en kryssningsrobot, ny njure, iPhone 7 eller en förgasare till en elmoped. Antagligen kunde man dessutom utföra en fettsugning eller kranskärlsoperation någonstans på området, kanske i närheten av där de styckade kor. Ungdomsminnet av "den väldiga" marknaden i Hudiksvall där man kunde köpa LP-skivor och sockervadd bleknade därmed en aning...

Det var min tillfällige värd, Kamil Fresco, i Ben Mansour som tog mig med på denna fascinerande tillställning.
Kamil träffade jag dagen innan då jag cyklade förbi hans lilla farm ute på den marockanska landsbygden. Precis då jag svängde förbi hans husknut hörde jag någon som skrek mitt namn och när jag vände mig om fick jag till min förvåning se en brittisk cyklist som jag hade bott tillsammans med på ett vandrarhem en vecka tidigare i en annan del av landet.
Denne sympatiske britt hade några dagar innan stoppats av ett åskoväder och då helt apropå blivit inbjuden av Kamil Fresco och hans familj. Eftersom familjen sedan vägrade låta honom åka därifrån (barnen grät när avresan kom på tal) så hade han redan hunnit spendera tre nätter på farmen.

Den generöse husbonden vägrade acceptera ett "nej" även från mig och därmed blev jag också kvar i den lilla byn.
Mitt besök innebar förutom fantastiska måltider, flera kubikmeter mint-te och ständigt nygräddat bröd, även... dans. När ryktet gick i byn om att det fanns ytterligare en europé hemma hos Kamil dök det nämligen upp vänner från när och fjärran, inklusive Marockos John Travolta. En man som knappt hann säga hej förrän han slet upp oss och invigde oss i någon form av rörelser som tydligen var "marockansk dans".
Man kan väl lugnt säga att jag känner mig något mer bekväm i en cykelsadel. Peppe Eng, kom tillbaka, allt är förlåtet!
Marockansk "Souk" (marknad) utanför Ben Mansour.
Min husbonde Kamil Fresco och äventyrarkollegan Brian från England. Lunch!
Kamils yngste son övervakar gräddningen av "Skogaholmslimpan".

More photos from Morocco:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=760778970744107


#4 CASABLANCA2STROMBOLI: MAROCKO (SAMMANFATTNING)
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2strromboli-marocko/
Asilah, Morocco

Dagens Soundtrack: Waterfront - Simple Minds

I höst (26:e november) är det 75 år sedan filmen Casablanca hade världspremiär, men eftersom filmen spelades in i Hollywood så fanns det inget Rick’s Cafe i den marockanska staden. I början av 2004 tyckte emellertid den amerikanska diplomaten Kathy Kriger att det fick vara nog och med Humphrey Bogarts “gin joint” (sylta) som förebild slog hon upp portarna till Rick’s Cafe. En cocktailbar som numera är något av ett landmärke där den ligger i utkanten av den gamla medinan. Den är dessutom en av få anledningar till att besöka Marockos största stad. Den romantiska prägeln som Casablanca har i filmen stämmer ju dessvärre inte riktigt med verkligheten, den passar bättre in på exempelvis Tangier längst i norr.

Av olika anledningar (kroniskt oväder var en av dem) blev det korta dagsetapper genom Marocko. Jag valde dessutom att följa kusten istället för att leta mig upp i bergen. Eftersom det var riktigt kallt på kvällarna på havsnivå så kunde jag knappast förvänta mig högre temperaturer uppe bland bergen. Den blå staden, Chefchaouen, och turistmetropolerna Fez och Marrakech får därmed vänta tills mitt nästa besök i landet. Spontant känns det ju som att jag kommer tillbaka med cykeln.

Det var överraskande lätt att rulla runt på de marockanska vägarna. Trafiken var inget större problem, inte ens i Casablanca. Eftersom jag startade utanför Rick’s Cafe så var det enkelt att följa kustvägen R322 norrut mot Rabat. Vägen var för det mesta riktigt bra och det fanns gott om utrymme att navigera. (Bilarna väljer ju istället motorvägen AI eller N1 för att genomkorsa landet.)

Typ 12 km söder om huvudstaden Rabat finns det dessutom breda palmkantade cykel/promenadvägar på båda sidorna av R322 som löper ända in till centrum av staden. Rabat var överlag en mycket positiv skapelse, en stad som hade mycket att erbjuda kameralinsen, inte minst Mohammed V Mausoleum med sina beridna vakter. Tjusigt!

Nästa större anhalt var Kenitra där jag tvingades övernatta p.g.a. åskväder och hagel. En stad som inte har så mycket att erbjuda, men som ändå är viktig för långfärdscyklister. Det är ju 135 km mellan Rabat och nästa större kuststad Moulay Bousselham. Orkar man inte cykla hela denna sträcka på en dag så kan det vara lämpligt att stanna i Kenitra, såvida man nu inte väljer att campa utmed vägen.

Sträckan mellan Kenitra och kuststaden Moulay Bousselham innebär att man cyklar på landsbygden. Vägarna är av varierande kvalitet, men å andra sidan är trafiken relativt lugn. Många mindre byar utmed vägen och överallt får man support av skolbarn som gör tummen upp och skriker. Stannar man till och berättar att man kommer från Sverige så blir alla till sig och skriker: Zlatan! (Samma sak har hänt båda gångerna jag har cyklat igenom Albanien. Zlatan borde alltså få kungligt apanage när han går i pension!)

På vägen mellan Kenitra och Moulay Bousselham valde jag en omväg via den lilla byn Ben Mansour och fick då höra någon som skrek mitt namn. Det visade sig vara en brittisk cyklist som jag delade rum med på ett vandrarhem en vecka tidigare i en annan del av landet. Brian Lanson från York i England fastnade i ett åskväder och sökte skydd utanför en liten affär (hål i väggen) och blev då genast inbjuden att bo hos familjen som ägde “hålet”. En inbjudan/kidnappning som innebar att han hade varit hos samma familj i tre nätter när jag dök upp på arenan. – De ger mig fantastisk mat minst tre gånger om dagen och ett eget hus. Och varje gång jag förklarar att jag måste åka nästa dag så grinar barnen. De låter mig dessutom inte betala ett enda öre i något sammanhang!

Jag hann inte mer än hälsa på Brian förrän även jag hamnade under familjens beskydd. Något som utvecklade sig till 24 timmars matkavalkad, “afternoon tea” hos vänner & bekanta, dansuppvisning med grannarna och marknad i grannbyn. Utan att vi förstod ett ord av vad vi sade till varandra så hade jag ändå ett fantastsitkt dygn tillsammans med denna underbara familj.

Vägen mellan Ben Mansour och Moulay Bousselham går parallellt med den nybyggda järnvägen under en stor del av sträckan. En mestadels undermålig väg men med väldigt liten trafik.

Moulay Bousselham är en turiststad med vy över Atlantkusten, här finns både hotell och camping. Från denna stad kan man kruta på hela vägen till Tangier om man så önskar, men då missar man de två kuststäderna Larache och Asilah. Båda trevliga skapelser som är väl värda ett besök, inte minst Asilah som är ett populärt utflyktsmål för besökare av Tangier.

Asilah har dessutom en fin “medina” (gamla stadsdelen) som präglas av ett lugnt tempo. Ett tjusigt vandrarhem (MIH) finns på gångavstånd från medinan. Från Asilah är det fyra och en halv mil till hamnstaden Tangier. Det är därifrån man tar färjan (1 timme) till Tarifa i Spanien och biljetten kostar typ 350 kronor.

Det finns vandrarhem (50 – 70 kr/natten med frukost) i de större städerna, men man får tänka på att standarden inte är riktigt den som man finner i exempelvis Europa. I övriga städer får man hotellrum för typ 150 kr/natten av sämre standard. Lägger man på en hundralapp på priset så bor man anständigt i Marocko.

Den marockanska maten är fantastisk. Själv valde jag många gånger att äta en marockansk sallad (inklusive varma tekakor) för typ 12-13 kronor. En kopp mint-te kostar 5 – 8 kronor och det är vad de flesta marockaner beställer in när de sätter sig på ett cafe.

Härnäst väntar Spanien inklusive en liten omväg till Gibraltar. Rapport kommer om en vecka. Är maten dålig så åker jag emellertid tillbaka till Marocko…

Antal etapper: 7

Antal kilometer: 376

Längsta etappen: 91,8 km (Casablanca – Rabat)

Favoritstäder: Asilah, Rabat, Larache, Tangier

Favoritplatser: Rick’s Cafe (Casablanca), The Old Medina (Asilah), Mausoleum of Mohammed V (Rabat), Hassan Tower (Rabat)

Höjdpunkt: Maten!

Lågpunkt: Värmeisoleringen i marockanska hus (Januari = Vinter!)

Utrustning under resan: Cykel – Merida 3000, GPS – Garmin Edge 1000

#5 CASABLANCA2STROMBOLI: GIBRALTAR

Gibraltar, en gammal bekant från en cykelresa för sjutton år sedan. Ni har räknat rätt, jag var alltså bara åtta år då jag genomförde den resan...

Dagens Soundtrack: We don't talk anymore - Cliff Richard

2017-01-26 Tarifa - Gibraltar: 47,4 km

2017-01-26 Gibraltar - Torreguadiaro: 22,4 km

- Ingrid Bergman? Ja, men det är ju min favoritskådespelerska! Och vet du vad... hon föddes och dog på samma dag den 29:e augusti. Det är även min födelsedag!

Världen är inte bara liten, den krymper. I den lilla spanska byn Torreguadiaro strax öster om Gibraltar träffade jag ett kanadensiskt par som älskade Ingrid Bergman och där äkta maken till och med delade födelsedag med den svenska skådespelerskan!

Till vänster: Ett kanadensiskt par som gillar Ingrid Bergman. Brians favoritfilm alla kategorier är för övrigt... just det; Casablanca!

Till höger: Mandy Parker, min värd i Torreguadiaro. Mandy (sjökapten till yrket) har seglat jorden runt, cyklat genom Marocko och... ridit på sagohästen Milton!

Vägen mellan Europas sydspets Punta de Tarifa och den lilla brittiska enklaven Gibraltar innebär bl.a. en åtta km lång stigning upp till toppen El Cabrito (340 meter) innan man får nedförsbacke till hamnstaden Algeciras.
Därefter tvingas man åka motorväg några kilometer innan man så småningom kan vända söderut på den vackra kustvägen som leder till Gibraltar.

I drygt 300 år har Gibraltar varit i brittisk ägo. Den intogs redan 1704 och blev erkänd som brittiskt territorium "för all framtid" i samband med Freden i Utrecht 1713. Spanien gör anspråk på Gibraltar, men har vid två tillfällen röstats ner med en förkrossande majoritet. Senaste gången var 2002.
Enligt 2006 års konstitution styr man sina egna angelägenheter förutom försvaret och utrikespolitiken.

Gibraltar är dessutom med i UEFA sedan 2013 och FIFA sedan 2016. Trots att landet endast har drygt 30 000 invånare och en yta som är obetydligt större än en bajamaja så kan Gibraltar teoretiskt sett alltså bli världsmästare i fotboll. Brasilien, Island och övriga nationer är därmed förvarnade...
Gibraltarklippan, en nagel i ögat på Spanien.
Nationalarenan Victoria Stadium I Gibraltar. På denna arena går domaren bokstavligt talat på linjen, fotbollsstadion ligger ju bara en tåfjutt ifrån den spanska gränsstaden La Linea...

#6 CASABLANCA2STROMBOLI: ANDALUSIEN, EN HÖJDARE!
Ronda, en andalusisk höjdare!

Dagens Soundtrack: Help me Rhonda - The Beach Boys

2017-01-27 Torreguadiaro - Marbella - San Pedro de Alcántara, Spain: 66,7 km

2017-01-28 San Pedro de Alcántara - Ronda, Spain: 49,4 km

Superlativen som gör Andalusien rättvisa finns inte. Mixen av höjdkurvor, hav (!) och alla vitkalkade byar som man ser på flera mils avstånd är formidabel. Och även fast det kan gå åt en och annan svordom att forcera alla berg så är det definitivt värt mödan. Andalusien är rena smörgåsbordet av skönhet!

En dag försenad (kombinationen god mat, kul sällskap och skön fåtölj var förödande för viljan) lämnade jag min värd Mandy Parker i den lilla kustbyn Torreguadiaro för att sprattla upp i bergen. (Jag fann Mandy Parker via www.warmshowers.org som är en "couchsurfing för långfärdscyklister".)

Men eftersom resan försenades ytterligare pga dåligt väder under förmiddagen så var det ingen idé att ge sig i kast med höjdkurvorna. För att få ut maximalt av "bergsetapper" så bör man samarbeta med SMHI och vädergudarna.
Jag valde istället att följa kusten till jetset-hänget Puerto Banus utanför Marbella och därefter göra en avstickare fram och tillbaka utmed den vackra strandpromenaden mellan Puerto Banus och Marbella. Allt för att sedan ta in på ett "Hostal" i San Pedro de Alcántara ett par km norr om Puerto Banus.
San Pedro de Alcàntarara ligger precis vid foten av bergen och är en perfekt bas att börja på när man ska korsa bergen över till Ronda.

För sjutton år sedan cyklade jag till Ronda via en annan väg (det här var innan Internet var allmän egendom) och blev då förvånad över att uppförsbackarna aldrig tog slut.
Numera kan man ju enkelt gå in på exempelvis ridewithgps.com och enkelt räkna ut hur kommande rutt ser ut och få fram all nödvändig fakta om backarnas längd och var högsta punkten är belägen. Det blir då mentalt mycket lättare att motivera sig att fortsätta skjuta på cykeln över bergen.

I mitt fall handlade det om en uppförsbacke på 23 km med en tillräckligt brant lutning för att det inte var tal om att cykla hela sträckan. Med facit i hand fick jag nog skjuta på cykeln i åtminstone 17-18 km.
Efter att ha nått den första toppen på 1065 meter så väntade ett mer cykelvänligt avsnitt fram till nästa topp på 1130 meter. Därifrån var det mest nedförsbackar mot Ronda.

För en vecka sedan var det alldeles vitt på backen i Ronda med omnejd, så jag hade tur med vädret denna gång. Det är ju alltid lite rysk roulette att cykla i Andalusien den här tiden på året. Även när jag cyklade genom området under april månad år 2000 så var det förbenat kallt. Jag misstänker att försommaren eller sen höst är den perfekta tiden att ta sig an Andalusien om man vill undvika kylan och hettan.

Slutpunkten Ronda är utan tvekan en av världens vackraste städer och en plats som har lockat över många kändisar. Ernest Hemingway var en trogen gäst här och han var bl.a. god vän med den firade tjurfäktaren Antonio Ordonez.
En annan återkommande gäst var skådespelaren/regissören Orson Welles. Även han en god vän med Antonio Ordonez och av den anledningen finns askan efter Orson Welles numera utspridd i tjurfäktarens estancia strax norr om staden. En plats jag kommer att passera under nästa etapp.
Marbella, Andalusien
Bergen är alltid närvarande i Andalusien
Väg A-397 mellan San Pedro de Alcántara och Ronda, Andalusien
Ronda, Andalusien
Undertecknad med den berömda bron Puente Nuevo i bakgrunden.

More photos from Ronda and Andalusia:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=767681110053893


#7 CASABLANCA2STROMBOLI: EN RUNDA I RONDA...
Ronda, juvelen i Andalusien!

Dagens Soundrack: Green green grass of home - Tom Jones (Tjuren från Wales)

2017-01-29 Ronda - Campillos: 58,9 km

2017-01-30 Campillos - Montilla: 78,2 km

2017-01-31 Montilla - Cordoba: 46 km

Jag hann inte mer än cykla in i Ronda förrän blickarna föll på den magnifika katedralen Parroquia Santa Maria la Mayor.
Senare när jag pratade med ägaren till Ernest Hemingways favorithak "Bar Maestro" så fick jag höra historien om hur den stormrike tidningsmagnaten William Randolph Hearst hade försökt köpa denna byggnad för att sätta upp den på sin egen mark San Simeon i Kalifornien.
Sant eller inte, men katedralen spelar indirekt en roll i filmen Citizen Kane (1941) eftersom kyrkan ju var modell för tidningskungens villa/slott Hearst Castle. Filmen handlar om Randolph Hearst och har av många kritiker rankats som världens bästa film.

Citizen Kane regisserades av Orson Welles som även spelade huvudrollen. Den kände regissören (som för övrigt var jämngammal med Ingrid Bergman) var precis som författaren Ernest Hemingway en flitig gäst i Ronda och de besökte ofta Plaza de Toros som är Spaniens äldsta tjurfäktningsarena.

Hemingway och Welles var nära vänner med den kände matadoren Antonio Ordonez, en tjurfäktare som precis som sin far Cayetano Ordonez står staty utanför Plaza de Toros i Ronda.
Antonio Ordonez var dessutom svåger med matadoren Luis Miguel Dominguín som inte minst var känd för sin kärleksaffär med skådespelerskan Ava Gardner då denna fortfarande var gift med Frank Sinatra!
Ava Gardner spelade för övrigt en av huvudrollerna i filmatiseringen av Hemingways bok "Och solen har sin gång", en film som handlar om den firade matadoren Cayetano Ordonez.

Hemingway hann även skildra rivaliteten mellan Antonio Ordonez och Luis Miguel Dominguín i form av "Dangerous Summer". Ett verk som gavs ut postumt efter författarens död.
Ernest Hemingway firade ju sin sista födelsedag i Ronda (1960) innan han därefter åkte hem till Ketchum i Idaho, platsen där han senare tog sitt liv.

Orson Welles återvände däremot till Ronda. På hundraårsdagen av sin födelsedag (2015) spreds nämligen hans aska ut på vännen Antonio Ordonez gård strax utanför Ronda. Och solen har sin gång...
Parroquia Santa Maria la Mayor, Ronda som är modell för...
..Hearst Castle i Kalifornien! (Foto: Travel Caffeine)
Plaza de Toros, Spaniens äldsta tjurfäktningsarena. En byggnad som bokstavligt talat har en central plats i Ronda.

Skådespelaren/regissören Orson Welles och författaren Ernest Hemingway var två celebriteter som gärna besökte Ronda. Båda var goda vänner med matadoren Antonio Ordonez och har numera förärats minnestavlor strax bakom Plaza de Toros. Cayetano Ordonez och hans son Antonio Ordonez finns dessutom båda att beskåda framför Plaza de Toros i Ronda.
Familjen Ordonez är ju något av en institution i spansk tjurfäktning då arvet har gått vidare till både tredje och fjärde generation. (Indirekt även till den femte generationen eftersom ett av barnbarnsbarnen till Cayetano Ordonez lade upp en Instagrambild på sig själv tillsammans med sin sex månader gamla baby och.. en tjurkalv!)
Rafael Pena, ägaren till Bar Maestro samspråkar med Javier Ordonez. Baren har varit i familjens ägo sedan sjuttio år. Två trogna gäster på femtiotalet var Ernest Hemingway och matadoren Antonio Ordonez.
Antonio Ordonez i mitten och Ernest Hemingway längst till höger. Hemingway firade för övrigt sin sista födelsedag i Ronda innan han gick bort nästan ett år senare i bostadsorten Ketchum, Idaho:
Ernest Hemingways gravplats på kyrkogården i Ketchum, Idaho (Sun Valley)
Matadoren Antonio Ordonez "finca" (estancia) några kilometer utanför Ronda. Här vilar numera även hans vän Orson Welles.
I mitten av bilden ligger askan efter Orson Welles utspridd. I framkant finns askan efter mina reskamrater Alex Blackburn från Kalifornien och Dan Fox från Montana.
Utsikten från Hemingways favorithotell, Hotel Catalonia Reina, i Ronda
Campillos, Andalusien
Vy från Teba, Andalusien


#8 CASABLANCA2STROMBOLI: MANOLETE, INGRID BERGMAN & JOHANNES DÖPAREN
Manolete, av många ansedd som den allra främste matadoren någonsin. Men han slapp ju å andra sidan stå öga mot öga med Johan Berglund, lagkaptenen i Ljusdals Bandyklubb!

Dagens Soundtrack: Death of Manolete - 10.000 Maniacs

Johannes Döparen, Ingrid Bergman och.. den spanske matadoren Manolete, tre superkändisar som har en sak gemensamt: De dog den 29:e augusti.
Det finns väl vissa frågetecken kring Johannes Döparen då excel-dokumenten inte var 100% tillförlitliga för 2000 år sedan, men de lärde har i alla fall enats om just denna dag. (Uppmärksamma läsare vet naturligtvis att även rallyföraren Björn Waldegård och skådespelarna Gene Wilder & Lee Marvin dog den 29:e augusti.)

Ingrid Bergman föddes ju även på den här dagen, till skillnad från Manolete som var Born on the 4th of July. Om Manolete hade levt ett normalt liv och undvikit tjurar och cigaretter (j-klar vad de rökte på fyrtiotalet!) så hade han dessutom firat sin hundrade födelsedag om några månader.

I en perfekt värld så existerar naturligtvis inte tjurfäktning, men det kommer väl att dröja åtskilliga generationer innan det är verklighet.
I fallet med Manolete (Manuel Laureano Rodríguez Sánchez) så var det i alla fall tjuren Islero från Muira som fick det sista ordet. Islero hade bokstavligt talat ett horn i sidan till Manolete då han stångade honom i höften. En skada som orsakade en stor blödning som inte gick att stoppa. Han dog påföljande dag endast trettio år gammal.

Manolete föddes i Cordoba men dog i grannstaden Linares. Det var även där som han gravsattes innan han fyra år senare flyttades hem till Cordoba och till kyrkogården Cementerio Nuestra Senora De La Salud där han förärades ett mausoleum.
För snart tio år sedan kom det för övrigt ut en film om Manoletes liv med Penelope Cruz och Adrien Brody i huvudrollerna.

Vill ni ha reda på vilka kändisar ni delar födelsedag eller exempelvis bröllopsdag med? Spana in denna hemsida: http://www.onthisday.com
Manuel Laureano Rodríguez Sánchez, mer känd som Manolete
Manoletes gravplats på Cementerio Nuestra Señora De La Salud, Cordoba
Cementerio Nuestra Señora De La Salud, Cordoba
Cordoba, Andalusien


#9 CASABLANCA2STROMBOLI: GIBRALTAR & ANDALUSIEN (SAMMANFATTNING)
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2stromboli-gibraltar-andalusien/
Cordoba, Andalusien

Det spelar ingen roll hur man rattar cykeln genom Andalusien, hela provinsen är ju rena julafton för ögonen. Kombinationen av berg och hav är alltid en säker vinnare, men spanjorerna har ju dessutom adderat geografin med ett antal vitkalkade byar som ligger så där läckert utspridda på var och varannan bergssluttning. Bingo full bricka Andalusien!

Min rutt gick denna gång från Tarifa (Europas sydligaste kontinentala punkt) via det 340 meter höga bergspasset El Cabrito ner till hamnstaden Algeciras. Så långt inga problem. Härifrån måste man däremot ut på den livligt trafikerade motorvägen A-7 för att korsa några floder innan man så småningom kan vika av på den vackra kustvägen ner mot Gibraltar.

Mitt mål var att därefter cykla över bergen till Ronda och då kan man ju naturligtvis alltid sätta kompassnålen rakt norrut från den lilla brittiska enklaven. Men eftersom jag ville se lite mer av kusten innan jag svängde upp bland bergen så fortsatte jag till det lilla kustsamhället Torreguadiaro.

Två veckor i Marocko med kyla & fukt och flera ljusår ifrån en tvättmaskin (självförvållat) hade satt sina spår på undertecknad. Även fast jag konsekvent handtvättade mina pinaler varje kväll så luktade inte kläderna pepparmint, snarare en mix av gammal gösmacka och hockeyomklädningsrum. Det var alltså en befrielse att senare samma kväll “checka in” hos Wamshowers-värdinnan Mandy Parker i Torreguadiaro. (Warmshowers.org = Couchsurfing för långfärdscyklister). Tvättmaskin, varm brasa, ombonat gästrum och laxtallrik = All inclusive!

Eftersom min gamla kropp trivdes så bra i fåtöljen framför Mandy Parkers braskamin så blev jag kvar där i två nätter. Inte minst för att få höra fler historier från min värdinna som var skeppare till yrket. Mandy hade ju bl.a. seglat jorden runt, cyklat runt Marocko och… ridit på “sagohästen” Milton. Som tack för gästrummet fick jag istället rycka ut på min lediga dag och köra hem hennes hyrbil från Algeciras till en skånsk biluthyrare (!) strax utanför Torreguadiaro. En manöver som för första gången på många år tvingade mig att… följa trafikregler! Som cyklist så äger man ju alltid vägen och kör konsekvent mot rött ljus har man ju en viss tendens att alltid tolka trafikreglerna till sin egen fördel.

En regnig förmiddag försenade ytterligare min avresa mot Ronda och eftersom varje timme är dyrbar när man ska upp bland bergen så valde jag istället att fortsätta på kustvägen A-7 nästan ända fram till San Pedro Alcántara en mil väster om Marbella. Den här motorvägen är varken rolig eller säker att cykla på, men alternativet är långt och krångligt. (Det är tillåtet att cykla på Autovia A-7, men ej på den parallella Autopista AP-7.) Med jämna mellanrum kan man emellertid trampa på en parallellväg (service road) eller på mindre vägar genom små kuststäder som exempelvis Estepona. Och… den vackra strandpromenaden mellan Jetset-träsket Puerto Banus och Marbella. (Eftersom eftermiddagsvädret var av modellen “plötsligt händer det” så avslutade jag dagsetappen med att cykla fram och tillbaka till Marbella från mitt vandrarhem i San Pedro Alcántara.

Jag valde just denna stad som bas för bergsetappen p.g.a. att sträckan därifrån över bergen till Ronda endast är 48 km. Men eftersom San Pedro Alcántara i stort sett ligger på havsnivå så handlade det ändå om ett dagsverke i cykelsadeln. Det väntade ju en tuff uppförsbacke inledningsvis på 23 km för att ta sig till den första toppen på 1065 meter. En alpin historia där jag tvingades skjuta på cykeln i åtminstone 17-18 km. Vädret var emellertid bra och jag kunde därmed njuta av otroliga vyer och bl.a. på håll se Gibraltarklippan sprattla upp ur Medelhavet. Efter den första toppen så återstod nio km lätt cykling ovanpå bergskammen med endast en kortare brant stigning på slutet fram till sista toppen på 1130 meter. Den sista milen ner mot Ronda är med några få undantag en lätt utförskörning. (Tips: Drabbas man av skitväder så finns det ett enkelt hotell typ 10 km innan Ronda och det finns dessutom en liten bar/restaurant efter 22 km från San Pedro Alcántara.)

Ronda är en skönhet som slår ut det mesta och den har dessutom så mycket historia att bjuda på. Många kändisar har gästat staden, inte minst författaren Ernest Hemingway och regissören/skådespelaren Orson Welles. Den senare har för övrigt fått sin aska utspridd i den firade matadoren Antonio Ordonez estancia några km nordost om staden. En plats som jag för övrigt cyklade förbi påföljande dag.

Sträckan mellan Ronda och Cordoba är en enda lång njutning, och härifrån lutar ju de flesta backarna åt rätt håll. Cordoba är den tredje största andalusiska staden efter de mer namnkunniga turistmetropolerna Sevilla och Granada, men även den har mycket att erbjuda sina besökare. En mycket trevlig stad som jag tillbringade tre nätter i p.g.a. skitväder under en cykelresa för sjutton år sedan. Mycket talar för att det blir en upprepning även i år om jag har tolkat femdygnsprognosen rätt. Hemingway hade alltså rätt: Och solen har sin gång…

Antal etapper: 6

Sträcka: 364 km

Tuffaste etapp: San Pedro Alcántara – Ronda (total stigning 1248 meter)

Vackraste städer: Ronda, Cordoba, Aguilar de la Frontera, Teba, Marbella

Vackraste sträckor: A-397 San Pedro Alcántara – Ronda, Strandpromenaden Puerto Banus – Marbella, A-367 Ronda – Teba – Campillos, CA-34 Puente Mayorga – Gibraltar, N-340 Tarifa – Algeciras

Utrustning: Merida 300 Speeder, GPS Garmin Edge 1000, Cykelskor Northwave Razer Sbs Carbon


#10 CASABLANCA2STROMBOLI: KASTILIEN-LA MANCHA
Montoro, en formidabel andalusisk skönhet som helt apropå dök upp framför mitt framhjul. (Jag misstänker att spanjorerna klonar alla vackra byar och gödslar ut dem över hela landet!)

Dagens Soundtrack: Wand'rin' Star - Lee Marvin

2017-02-06 Fuencaliente - Ciudad Real, Castilla-La Mancha: 97,1 km

2017-02-05 Montoro, Andalusia - Fuencaliente, Castilla-La Mancha: 53,6 km

2017-02-04 Cordoba - Montoro, Andalusia: 46,8 km

Ett kroniskt lågtryck punktmarkerade mig i Andalusien och det verkar följa med mig även in i nästa provins Kastilien-La Mancha. Etapperna har därmed blivit korta och man får hela tiden ta en diskussion med väderappen innan man hoppar upp i cykelsadeln. Det är ju glest mellan byarna på den här breddgraden och man vill inte gärna fastna i en rejäl regnskur mitt ute i ingenstans. Kastilien-La Mancha är ju en av de glesast befolkade spanska provinserna.

I dag samarbete vädret i alla fall någorlunda och jag kom därmed fram till Ciudad Real, 125 km söder om Kastilen-La Manchas huvudstad Toledo. En skönhet som jag hoppas få återse redan i morgon eftermiddag.

För sjutton år sedan trampade jag igenom Andalusien och Kastilen-La Mancha för första gången och då trampade jag delvis på samma väg som i år.
Minnet är lustigt. Jag kommer nästan aldrig ihåg namn på personer som jag mött under dagen, men jag känner igen alla byar och byggnader som jag passerade för sjutton år sedan. Jag kommer dessutom ihåg vädret. Det regnade...
Vacker by i bakgrunden, skitig cykel i förgrunden. I normala fall är Meridan minst lika vacker, men det har varit ett genuint skitväder de senaste dagarna på Iberiska halvön.
Andalusien, lika kuperad som en dåligt hyvlad Herrgårdsost.
Cardena, den sista andalusiska byn på väg N-420 innan man kommer in i Kastilien-La Mancha.
Ny provins, nya möjligheter!
Höjdkurvorna fortsätter in i Kastilien-La Mancha. Vyerna är vassare i Andalusien, men det är inget större fel på Kastilien heller.
Väg N-420 i södra Kastilien-La Mancha

Dagens Murtaugh: Spansk ligafotboll = Decibel!
Blir man inte nikotinförgiftad så får man åtminstone trumhinnorna spräckta om man stannar till på ett café när det visas fotboll i La Liga.
Sorry spanjorer, jag älskar er, men... varför tar ni för givet att alla som tittar på fotbollsmatchen har arbetet i en cementfabrik hela sitt liv och därmed har grava hörselskador/nedsatt hörsel? S-Ä-N-K S-A-M-T-A-L-S-T-O-N-E-N!
- I am getting too old for this shit!

More photos from Castilla-La Mancha:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=771989779623026


#11 CASABLANCA2STROMBOLI: MAD RIDE TO MADRID...
Väderkvarnarna i Consuegra i Kastilien-La Mancha, kända från Miguel Cervantes verk "Don Quijote". (Det är inte Sancho Panza på bilden, även fast vi numera har nästan samma BMI!)

Dagens Soundtrack: Don Quijote - Nik Kershaw (Live Aid 1985)

2017-02-10 Getafe - Madrid, Comunidad de Madrid: 21,9 km

2017-02-09 Toledo, Castilla-La Mancha - Getafe, Comunidad de Madrid: 61,0 km


2017-02-08 Consuegra - Mora - Toledo, Castilla-La Mancha: 64,2 km


2017-02-07 Ciudad Real - Consuegra, Castilla-La Mancha: 78,3 km


Man hinner gå igenom mycket på några tiondelar av en sekund. Första gången jag blev påkörd av en bil var i en nedförsbacke i Vancouver, Kanada.
Redan "långt" innan smällen hann jag då fundera på hur gravstenen skulle se ut, men lyckligtvis så slutade "plåt-besöket" i sidan av bilen och inte i kofångaren.
Med ett löjligt leende på läpparna reste jag mig upp på darriga ben och insåg att jag hade överlevt krocken och därmed fått en ny chans här i livet. En glädje som dock grumlades något då jag insåg att jag hade cyklat över halva planeten för att.. köra in i en Volvo!

Andra smällen var betydligt värre, men å andra sidan så slapp jag ju åtminstone se "döden i vitögat" då jag den gången blev påkörd bakifrån.
Det här skedde i San Diego i Kalifornien och endast några veckor efter mitt första plåtbesök i Vancouver. En spricka i översta nackkotan och ett antal blessyrer ömmade naturligtvis, men det smärtsammaste minnet var att de vägrade ge mig kaffe på sjukhuset. Ja, inte ens i ambulansen. Trots mina böner till ambulanspersonalen så vägrade de nämligen stanna till på Starbucks!

Även den här gången var jag helt oskyldig till olyckan då jag trots grön gubbe inte fick ta mig över den hårt trafikerade vägen i centrala Madrid. En "färgblind" kvinna gav mig nämligen en ofrivillig flygtur som slutade med närkontakt med asfalten.
Av en slump så stod det två trafikpoliser precis vid övergångsstället där olyckan skedde och när de frågade om de skulle ringa efter en ambulans så tackade jag vänligt men bestämt nej till förslaget. Jag kan ju klara mig ett dygn utan cykeln, men tjugofyra timmar utan kaffe? Aldrig. Jag reste mig istället upp och haltade istället iväg till närmaste cykelaffär för att sedan runda av dagen med en kopp java.

På grund av olyckan tänker jag slicka såren hemma i Sverige i två veckor samtidigt som cykeln blir reparerad i Madrid. I slutet av månaden fortsätter jag emellertid cykelresan från Casablanca till Strromboli. Stay tuned!
Don Quijote och Sancho Panza är ständigt närvarande i Kastilien-La Mancha.
Consuegra, Castilla-La Mancha
Almonacid de Toledo, Castilla-La Mancha
Toledo, Castilla-La Mancha


#12 KASTILIEN-LA MANCHA & MADRID (SAMMANFATTNING)
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2stromboli-kastilien-la-mancha/
Consuegra, Castilien-La Mancha

Om jag hade följt ursprungsupplägget att från Andalusien cykla österut genom den spanska provinsen Extremadura och dess huvudstad Merida så hade jag satt rubriken “Merida till Merida” på det här blogginlägget. Nu blev den inofficiella rubriken istället “Mad ride to Madrid”.

Precis som under min tidigare resa genom Andalusien (2000) så triggade min närvaro i storstaden Cordoba igång regnet. Rejält dessutom. Väderappen och alla andra meteorologer var dessutom eniga i sitt domslut: Det skulle regna i nästan en hel vecka. Av den anledningen valde jag istället att lägga kompassnålen mot Kastilien-La Mancha och dess vackra huvudstad Toledo. Ett beslut som skulle ge mig fler alternativa lösningar i form av små städer där jag kunde söka skydd för regnet.

Självklart kan man naturligtvis parkera sina 44:or under ett träd i väntan på att regnet ska svepa förbi, men… hur roligt är detta på en skala? Bättre då att sitta på ett spanskt café med en Café con leche samtidigt som man okynnessurfar på nätet och försöker ignorera de alltid ständigt närvarande spanska medelålders männen som diskuterar en straffsituation eller liknande i den senaste fotbollsmatchen i La Liga. (Tänk er en flygvapenövning i NATO:s regi så kommer ni väldigt nära den normala decibelnivån på ett spanskt café!)

Genom min manöver rakt norrut mot Kastilien-La Mancha fick jag bl.a. förmånen att stifta kontakt med den mycket vackra andalusiska byn Montoro belägen vid floden Guadalquivir. Spanien och Italien har det här gemensamt att där finns så otroligt många härliga små städer som man aldrig har hört talats om innan man cyklar igenom där. Besök som inte alltför sällan innebär att man fastnar på stadens torg med en kopp kaffe och med en klocka vars visare skenar iväg i ett alltför högt tempo.

Andra fördelar med den här rutten var att jag återigen fick uppleva den mäktiga vyn av väderkvarnarna som blickar ner från den lilla kullen ovanför den förtjusande staden Consuegra, antika “vindkraftverk” som är litterära superkändisar i form av Miguel Cervantes mästerverk Don Quijote.

Färdas ni genom Kastilien-La Mancha ska ni absolut stanna till en natt i Consuegra och gärna kombinera den med grannstaden Mora. Den senare kan varken erbjuda knäckebröd eller blåbärssoppa, men är ändå sevärd.

Precis som under min cykelresa år 2000 så toppade jag besöket i Kastilien-La Mancha med ett besök i dess fantastiska huvudstad Toledo. En metropol vars gamla stadsdel numera (med all rätt!) är ett världsarv. De har ju fullkomligt gödslat ner hela staden med magnifika byggnadsverk. Naturligtvis har Toledo även attraherat många artister, en av dessa var konstnärens “El Greco” vars kanske mest kända verk “Greve Orgaz begravning” finns att beskåda i kyrkan “Iglesia Santo de Tomé”.

Som en av de glesast befolkade spanska provinserna så erbjuder Kastilien-La Mancha för det mesta ganska lugna vägar att cykla på, men så fort man närmar sig Madrid så blir det naturligtvis ett helt annat tempo i trafiken. Vägalternativen mellan den forna huvudstaden Toledo och den nuvarande huvudstaden Madrid är dessutom begränsade. Den kortaste vägen är A-42 (Autovia = motorväg med tillåten cykling) och det var den som valet till slut föll på då de andra lösningarna såg alltför krångliga ut.

A-42 är emellertid hårt trafikerad med många farliga avfarter. Jag hade alltså många anledningar till att fundera över mitt vägval när jag lämnade Toledo och det blev inte bättre när jag kom in i Madrid. Det var där, mitt på ett övergångsställe, som olyckan var framme. Trots att jag hade grönt ljus så fick jag ändå “kyssa” den spanska asfalten då en spansk kvinna inte uppfattade färgskalan på trafikljusen.

Närkontakten med övergångsstället resulterade i skrapsår, blåmärken och ömmande nacke, axel & höft för egen del, men än större blessyrer på Meridan. Av den anledningen repareras den just nu på en cykelaffär i Madrid medan jag själv slickar såren hemma i Hälsingland.

I slutet av månaden sitter jag emellertid i cykelsadeln igen om allt går som planerat. Då väntar en ny bergsetapp som ska ta mig fram till den spanska provinsen Kastilien och Leon. En provins som bland mycket annat har åtta stycken världsarv, något som ingen annan region/provins på världskartan kan skryta med. Hälsingland borde ju naturligtvis vara tvåa på denna lista med sina sju Hälsingegårdar, men av någon outgrundlig anledning får det ju endast räknas som ett världsarv…

Antal etapper: 7

Sträcka: 423 Km (Cordoba – Ciudad Real – Consuegra – Mora – Toledo – Madrid)

Tuffaste etapper: Montoro – Brazatortas (bergskedjan Sierra Morena), Consuegra – Mora – Toledo (mycket tuffa vindar på slätterna runt Mora)

Vackraste städer: Montoro, Consuegra, Toledo, Mora, Aguilar de la Frontera

Vackraste sträcka: Väg N-420 mellan Montoro och Brazatortas genom norra Andalusien och södra Kastilien-La Mancha.

Hotelltips: Mirador de Montoro Hotel i Montoro erbjuder en utsikt av modellen spektakulär. Prisvärda rum (30-40 Euro) med balkong. Hotel Rural La Vida de Antes i Consuegra är som en bal på slottet, helt fantastiskt!

Utrustning: Cykel – Merida 300 Speeder, GPS – Garmin Edge 1000, Cykelskor – Northwave Razer Sbs Carbon


#13 CASABLANCA2STROMBOLI: SEGOVIA - PLANETENS VACKRASTE STAD?
Akvedukten i Segovia, djävulskt vacker! Enligt legenden sålde nämligen en ung kvinna sin själ till djävulen för att hen skulle uppföra denna vattenledning. Kvinnan skulle därmed slippa sina dagliga strapatser upp i bergen för att hämta vatten.

Dagens Sountrack: Brasses enmansband - "Brasse Begåvia"

2017-02-28 Madrid - Colmenar Viejo, Comunidad de Madrid: 39,3 km VIDEO

2017-03-01 Colmenar Viejo - Segovia, Castilla and León: 65,5 km VIDEO

Det gick åt många svordomar för att ta sig ut ur Madrid och än fler för att bekämpa bergspasset Puerto de Navacerrada (1857 meter), men det var definitivt värt mödan.
Segovia är inte bara Spaniens vackraste stad, den är enligt mina pupiller även den allra vassaste på hela världskartan!

Med bergen bara runt knuten så får staden naturligtvis fram många bra cyklister. Den mest meriterade är Pedro Delgado som vann Tour de France 1988 och Spanien Runt 1985 & 1989.
Numera nöjer han sig emellertid med att varje år stå på startlinjen av cykeljippot "Carrera del Pavo". En tävling som startades 1935 och går av stapeln den 25:e december varje år. Vad som är speciellt med "tävlingen"? Man får inte använda sig av pedaler!

Videosnuttar från Segovia:

https://www.youtube.com/watch?v=cB3x03k1q6I

https://www.youtube.com/watch?v=dbxEqEVLLLY

Fler videos från mina resor finns på min Youtube-kanal:

https://www.youtube.com/channel/UC-NELqS-4LZFsrn0DzCpPzg
Katedralen i Segovia, Kastilien och León
Alcazar de Segovia
Segovia, Kastilien och Leon
Katedralen i Segovia
Segovia med det 1857 meter höga bergspasset Puerto de Navacerrada långt i bakgrunden.
Den nästan tvåtusen år gamla romerska akvedukten, Segovias mest kända landmärke.

More photos from Segovia:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=785908674897803

More photos from Madrid:
https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?tab=album&album_id=785897934898877


#14 CASABLANCA2STROMBOLI: RIOJA I LA RIOJA!
Jose Zorilla, mannen bakom "Don Juan Tenorio", är en av alla superkändisar som antingen har sett dagens ljus eller dragit sin sista suck i den vackra spanska staden Valladolid.

Dagens Soundtrack: Don Juan de Marco (Soundtrack) - Bryan Adams

2017-03-03 Segovia - Nava de la Asunción, Castile and León: 49,7 km VIDEO

2017-03-04 Nava de la Asunción - Valladolid, Castile and León: 81,4 km VIDEO

2017-03-05 Valladolid - Torquemada, Castile and Leon: 68,6 km VIDEO

2017-03-06 Torquemada - Burgos, Castile and León: 75,6 km VIDEO

2017-03-07 Burgos - Santo Doming de la Calzada, La Rioja: 70,2 km VIDEO

Valladolid, huvudstad i Kastilien och Leon
Filip II av Spanien föddes i Valladolid. Det var Filip som fick pisk av britterna när han skickade iväg sin berömda armada för att invadera England 1588.
Precis på den här fläcken drog Christofer Columbus sin sista suck, enligt sägnen dessutom fortfarande övertygad om att han funnit sjövägen västerut till Asien.
Columbus dog i Valladolid den 20:e maj 1506
Santa Maria del Campo, Kastilien och León
Santa Maria del Campo, Kastilien och León
Burgos, Kastilien och León
Katedralen i Burgos, Kastilien och León
En Rioja i La Rioja...

#15 CASABLANCA2STROMBOLI: CAMINO DE SANTIAGO
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/camino-de-santiago-med-cykel/
Camino de Santiago, det ultimata sättet att utforska Spanien med..cykel!

Naturligtvis så domineras alla pilgrimsleder till Santiago de Compostela fortfarande av fotvandrare, men det verkar vara en ständigt stadig uppgång av cyklister utmed leden. Cyklisterna är dessutom lika välkomna som fotvandrarna, det är ju numera inte helt ovanligt med cykelparkeringar till och med inomhus inne på härbärgena! (Observera pilgrimsmusslan i backen, symbolen för alla “Peregrinos”)

Det finns ett imponerande nät av vandringsleder genom Europa som leder fram till slutmålet Santiago de Compostela, staden där kvarlämningarna efter aposteln Jakob (Santiago) hittades enligt legenden (fake-news enligt experterna). Jakob blev i alla fall den enande symbolen under medeltiden då kristna kungar gjorde uppror mot kalifatet och erövrade den Iberiska halvön. Jakob (Santiago) är alltsedan dess Spaniens skyddshelgon.

Ordet pilgrim kommer av latinets “peregrino” som betyder främling, eller mer exakt: Den som vandrar över fälten. De som startar en vandring eller cykelfärd till Santiago de Compostela kallas följaktligen “peregrinos”.

Hur man beter sig för att bli en “peregrino” utmed Camino de Santiago? Enkelt, man går in i en katedral utmed färdvägen där man tänker påbörja sin resa och köper ett “Pilgrimspass” (Credencial del Peregrino) för två euro. Därefter får man ta del av det väl utbyggda nätet med härbärgen (Albergue de Peregrinos) som faktiskt finns över hela Europa. I norra Spanien är det ganska tätt mellan dessa härbärgen och tanken är alltså att man ska finna en övernattningsmöjlighet efter varje dagsetapp.

I normala fall betalar man alltifrån en “donation” till mer normala 3 – 10 euro för en övernattning. Då sover man ofta i våningssängar med andra “peregrinos” och har tillgång till duschar, toaletter och väldigt enkla köksutrymmen. Ibland finnas det även trådlöst internet på härbärgena, tjugohundratalet har alltså även hunnit ikapp pilgrimerna…

För andra gången i mitt liv blev jag pilgrim av en ren tillfällighet, och precis som min första “pilgrimscykling” (“Norra rutten” 2010) låg det ekonomiska skäl bakom mitt beslut. Med insikten om att jag kunde kapa mina boendekostnader med mer än hälften så knallade jag in i den vackra katedralen i Segovia (världens vackraste stad!) och håvade upp två euro för pilgimspasset. Nu hade jag alltså rätten att snika åt mig billigt boende varhelst jag hittade ett härbärge utmed caminon trots att min devis fortfarande var denna: “Hellre en fet motorväg än en sunkig vandringsled”! Verkligheten ville emellertid annorlunda.

Det har hänt mycket med det spanska vägnätet på bara några få år. Där man tidigare kunde hitta en fin landsväg med lugn trafik existerar nu tungt trafikerade “Autovias” eller “Autopistas” som inte tillåter cykeltrafik. Alltför många gånger har jag börjat trampa på en vanlig landsväg för att ett antal kilometer senare hamna i ett läge där den har gått över i motorväg. Om man då ej vill göra krångliga långa omvägar så har det i princip bara funnits två alternativ: Oasfalterade gropiga servicevägar, eller… Camino de Santiago.

Det som från början såg ut att bli en asfalterad transportsträcka genom Spanien har av den anledningen faktiskt blivit en pilgrimsresa. Jag har alltså blivit en ofrivillig peregrino som alltför ofta hamnat på caminon eller dess parallella vägar mitt ute i obygden. Det här har naturligtvis kostat tid, men å andra sidan har det istället gett mig dagliga smörgåsbord av aha-upplevelser. De spanska städerna, stora som små, är ju helt enkelt för goda för att kolsyras!

De vackra storstäderna Segovia, Valladolid och Burgos stack naturligtvis ut lite extra. Men däremellan finns många mindre namnkunniga formidabla skönheter som exempelvis Puente la Reina, Coca, Los Arcos, Santo Domingo de la Calzada, Nájera, Viana och många, många fler. Och bäst av allt… de ligger ju bara där och väntar på er! Jag förstår alla som vandrar utmed caminon, även om det kan innebära motvind, skavsår och hemlängtan så är belöningen den allra bästa. Ett hälsosamt sätt att tjugofyra timmar om dygnet få umgås med likasinnade människor och att varje natt få krypa ner med gott samvete i en ny spännande stad. Att man ligger på armlängds avstånd ifrån andra peregrinos som fjärtar och snarkar högre än en flygvapenövning med Nato, spelar mindre roll. För eller senare somnar man, och redan nästa natt kan det ju vara en själv som snarkar värst.

Eftersom jag startade min camino utmed den mindre “Madrid-grenen” så innebar det att jag såg väldigt få vandrare de första dagarna och jag fick till och med sova ensam de första två nätterna. När jag därefter kom ut på en parallellväg till huvudleden “Camino Frances” så ökade emellertid trycket rejält.

På kvällarna var det dessutom redan mycket folk på alla alberguen trots att det bara var början av mars. Min vana trogen hoppade jag in i duschen, käkade snabbt och tog sedan fram datorn för att arbeta med foton och okynnessurfa på nätet, det vill säga precis det som jag och många andra gör när vi bor på vanliga vandrarhem. På alberguen prioriteras det emellertid annorlunda. När jag lyfte blicken såg jag nämligen någonting som jag inte har sett på flera år. Trots att härbärget var fullt av människor så såg jag inte en ynka dator, men däremot folk som satt och snackade med varandra! Konstiga människor tänkte jag och drog iväg några svordomar över den långsamma internetuppkopplingen, Ljusdal skulle ju precis spela bandykval. Jag lät därför de udda människorna sitta kvar där och diskutera med varandra medan jag själv letade upp en bar med snabb wifi. Och vin.

Påföljande kväll bodde jag på ett härbärge tillsammans med tre tjejer från Australien, Irland och USA som hade träffat varandra på camion. Redan efter två dagar var de vänner för livet och nu turades de om att massera varandras axlar medan de planerade vad de skulle laga till middag. Ingen av dessa hade en surfplatta eller ens en telefon bredvid sig. Själv låg jag däremot uppkopplad med telefon och dator samtidigt som min GPS, kamera, klocka och två powerbanks låg på laddning. På min nyfikenhet över vad som hade gett störst intryck på tjejerna så här långt så var det just att folk hade tid med varandra. Genom att de allra flesta gick ungefär lika lång sträcka varje dag så träffade de regelbundet gamla bekanta peregrinos senare på kvällarna. På kort tid hade det därför utvecklats någon form av familjeband mellan vandrarna och inte sällan lagade de även middagarna tillsammans.

Varje gång de hade passerat en större stad kunde de dessutom direkt se om någon ny pilgrim hade tillkommit på leden trots att de själva endast hade vandrat i en vecka. På kvällen satt nykomlingarna nämligen alltid helt tysta för sig själva och stirrade ner i sina telefoner. Glädjande nog brukade det emellertid inte ta mer än tjugofyra timmar för de nya vandrarna att släppa fokus på tekniken för att istället delta i samtalen. Det kanske alltså finns hopp även för en annan, men… inte förrän bandykvalet är färdigspelat!

Fler foton från resan genom Spanien: https://www.facebook.com/pg/Biking-Viking-730374053784599/photos/?ref=page_internal

Fler inlägg med samtliga kartor och videos från resan: http://blog.bikingviking.net

Nyttiga tips om Camion de Santiago: http://www.caminoadventures.com


#16 CASABLANCA2STROMBOLI: BORDEAUX & COGNAC, ALLTING FLYTER I FRANKRIKE!
En vinkran utmed vandringsleden Camino de Santiago strax söder om Pamplona. Uppenbarelse?

Dagens Soundtrack: Red Red Wine - UB40

2017-03-08 Santo Domingo de la Calzada - Los Arcos, Spain: 80,3 km (VIDEO)

2017-03-09 Los Arcos - Pamplona, Spain: 64,9 km (VIDEO)

2017-03-11 Pamplona, Spain - Villefranque, France: 102,4 km (VIDEO)

2017-03-12 Villefranque - Tarnos, France: 19,7 km (VIDEO)

2017-03-13 Tarnos - Saint-Paul-en-Born, France: 92,2 km (VIDEO)

2017-03-14 Saint-Paul-en-Born - Bordeaux, France: 106 km (VIDEO)

2017-03-15 Bordeaux - Cognac, France: 111,5 km (VIDEO)

2017-03-16 Cognac - Lusignan, France: 101,8 km (VIDEO)

2017-03-17 Lusignan - Chatellerault, France: 62,5 km (VIDEO)

2017-03-18 Chatellerault - Blois, France: 132,4 km (VIDEO)

Jag saknar vandringsleden Camino de Santiago. Kamratskapen, de enkla härbärgena och konversationerna på kvällarna med andra "pilgrimer" som ibland fördes språk som jag trodde var utdöda. Men det funkade ändå, man kommer långt med två händer och massor av improvisation.
Jag saknar dessutom de spanska byarna som utan undantag var spännande och imponerande möten. Inget ont om de franska städerna, men de är ju något "grå" i jämförelse med grannstäderna på den södra planhalvan av Pyrenéerna. Fördel Spanien.

Det jag däremot inte saknar är de spanska vägarna. Det är en konstant huvudvärk numera att manövrera sig igenom det spanska vägnätet med cykel. Ganska ofta fick jag ta en gropig asfalterad parallellväg (eller trampa några kilometrar på "Caminon") då den väg jag färdades på helt apropå övergick i motorväg.

Tacka vet jag de franska vägarna. Det är som en bal på slottet att cykla igenom Frankrike. Det finns små utmärkta vägar överallt som är tydligt markerade i varje korsning. Dessutom finns det ett väldigt bra system av cykelvägar över hela landet, inte minst utmed de större floderna.
Vägrenar verkar dock emellertid helt saknas i Frankrike, men å andra sidan så är det ju ofta lugn trafik på de mindre vägarna.
Det är dessutom färre höjdkurvor i Frankrike jämfört med Spanien vilket gör det lättare att få tresiffriga tal på kilometerställningen när man summerar sina dagsetapper. Det märks alltså att man tar sig någonstans när man cyklar i Frankrike till skillnad mot Spanien.

I morgon väntar ännu en dag utmed floden Loire där etappmålet är Orleans. Därefter läggs kompassnålen om till nordlig kurs mot Paris och Dunkerque. Jag börjar känna lukten av morsans hemlagade köttbullar...
Puente la Raina, Navarra, Spanien
Pamplona, Navarras huvudstad, Spanien
Ziga, Navarra, Spanien
Espelette, en av Frankrikes 100 vackraste byar enligt en expertjury.
Villefranque, en granne till Espelette och nästan lika vacker.
Bayonne ligger också i det sydvästra hörnet av Frankrike som är fullständigt nersmetad med skönhet!
Sorry, jag gjorde slut på all cognac i byn...
Poitou-Charentes, Frankrike
Kvällsmiddag hos mina nya franska vänner i den vackra staden Lusignan. Tack vare denna trevliga familj kunde jag utöka mitt franska ordförråd med 50%.
Sedan tidigare kunde jag säga: A) Jag är proppmätt B) Jag är bakis
Nu kan jag även leverera denna mening:

Vad meningen betyder? (Fri översättning): Jag är så mätt att mina visdomständer håller på att drunkna!


#17 CASABLANCA2STROMBOLI: BASKIEN & FRANKRIKE
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2stromboli-baskien-frankrike/
Baskien & Frankrike, två nygamla favoriter i cykelsadeln. Min mage och mina smaklökar approve this message…

Dagens Soundtrack: Dolce Vita - Ryan Paris

2017-03-19 Blois - Orleans, France: 67,6 km (VIDEO)

2017-03-20 Orleans - Auffargis, France: 109,5 km (VIDEO)

2017-03-21 Auffargis - Paris, France: 63,9 km (VIDEO)

2017-03-22 Paris - Saint-Just-en-Chsussée, France: 81,8 km (VIDEO)

2017-03-23 Saint-Just-en-Chaussée - Gaudiempré, France: 91,6 km (VIDEO)

2017-03-24 Gaudiempré - Lille, France: 79,3 km (VIDEO)

Om det finns några adjektiv som gör Baskien rättvisa? Nej. Mina lår och de kroppsdelar som sitter närmast pedalerna kanske har en avvikande uppfattning, men för ögonen och matsmältningssystemet är det en provins som har få motsvarigheter på denna planet. Antalet uppförsbackar i Baskien verkar med andra ord stå i direkt korrelation till mängden synintryck och gastronomiska höjdpunkter.

Resan i Ingrid Bergmans “fotspår” från Casablanca till Stromboli fortsätter alltså och i skrivande stund har jag lämnat Baskien & Frankrike bakom mig och trampat in i Belgien. Resan genom Frankrike innebar bl.a. att jag cyklade igenom Orleans vid floden Loire, en stad som kanske är allra mest känd för riddaren Jeanne d’Arc. En medeltida hjältinna som Ingrid Bergman gestaltade vid två tillfällen under sin filmkarriär.

Jag tråcklade mig dessutom igenom den franska huvudstaden av samma anledning. Klassikern “Tycker ni om Brahms?”, filmen där Ingrid Bergman förfördes av en ung Anthony “Psycho” Perkins, utspelades ju i Paris. Dessvärre verkar Anthony Perkins fortfarande ha ett stort inflytande på bilismen i den franska huvudstaden, merparten av invånarna kör ju som psychon.

Frankrike har annars imponerat stort. Förutom ett enormt utbud av cykelleder så finns det ju mängder av mindre och tydligt markerade vägar över hela landet.

Det är dessutom relativt lätt att cykla in även i de större franska städerna (gäller även Paris, men där verkar ju bilisterna gå på flugsvamp). Undantaget var när jag gjorde en extra liten manöver i storstaden Bordeaux för att leta upp fotbollsarenan Stade Chaban-Delmas, fotbollsplanen där den franske landslagsmittfältaren Alain Giresse sprutade in mål på sjuttio- och åttiotalet. Även Zinedine Zidane spelade några säsonger på denna arena innan han senare gick till Juventus. Klassisk mark som var väl värd avstickaren trots att straffet blev att jag därefter hamnade i en djungel av enkelriktade trånga gator. Man ska alltså inte krångla till det alltför mycket i storstäderna.

Fransmännen har dessutom tagit väl hand om mig trots att jag i princip endast kan bemästra tre meningar på det franska språket: 1) Je suis repu – Jag är proppmätt 2) Gueule de bois – Jag har baksmälla 3) J’ai les dents du fond qui baignent – Jag är så mätt att mina visdomständer håller på att drunkna (I den franskdubbade versionen av Monty Pythons klassiska restaurangbesök där John Cleese bjuder en proppmätt gäst på mintkaka, så är det just denna fras som gästen använder för att beskriva hur mätt han är.)

När jag har saknat värdfamiljer eller billiga vandrarhem så har jag för det mesta tältat på någons gård, vilket alltid slutat med att jag blivit inbjuden på en rejäl frukost påföljande morgon. Och trots mitt begränsade ordförråd så har jag åtminstone kunnat hälsa värdparet med ett Bonjour innan frukosten och avslutat densamma med en nöjd klapp på magen och ett Je suis repu!

Antal dagsetapper: 15

Antal kilometer: 1297 (Pamplona, Spanien – Gent, Belgien)

Vackraste städer: Ziga (Spanien), Espellette (Frankrike), Bayonne (Frankrike), Blois (Frankrike), Orleans (Frankrike), Lusignan (Frankrike), Chantilly (Frankrike), Amiens (Frankrike), Lille (Frankrike)

Historiska platser utmed rutten: Amiens: Författaren Jules Vernes grav på Cimitiere de la Madeleine. Jules Verne bodde i Amiens i slutet av sitt liv och där finns även hans hus att beskåda. Paris: Stade Olympique Yves-du-Manoir, huvudarenan för de olympiska spelen 1924 och platsen där VM-finalen i fotboll avgjordes 1938.

Tips: Vill ni få en behaglig resa genom Frankrike med minimal biltrafik så erbjuder de större floderna ofta fina cykelvägar.

Utrustning: Merida Speeder 300, GPS – Garmin Edge 1000


#18 CASABLANCA2STROMBOLI: BELGIEN, NEDERLÄNDERNA & TYSKLAND
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2stromboli-belgien-nederlanderna-tyskland/
Antwerpen, en av Europas vackraste städer!

Dagens Soundtrack:
I see a star - Mouth and MacNeal

2017-03-25 Lille, France - Gent, Belgium: 74 km (VIDEO)

2017-03-26 Gent - Antwerp, Belgium: 56,2 km (VIDEO)

2017-03-27 Antwerp, Belgium - Eindhoven, Netherlands: 87,4 km (VIDEO Part 1)

2017-03-28 Eindhoven - Brummen, Netherlands: 109,6 km (VIDEO Part 1)

2017-03-29 Brummen, Netherlands - Lingen, Germany: 109,7 km (VIDEO)

2017-03-30 Lingen - Huntlosen, Germany: 103,3 km (VIDEO)

2017-03-31 Huntlosen - Bad Bederkesa: 105,2 km (VIDEO)

2017-04-01 Bad Bederkesa - Bockhorn, Germany: 112,6 km (VIDEO)

2017-04-02 Bockhorn - Grube, Germany: 86,8 km (VIDEO)

Nederländerna är unikt, det är det enda land som jag har cyklat igenom utan att fälla en enda svordom. Bristen på höjdkurvor och ett fantastiskt nät med tydliga markerade cykelvägar gör det ju lätt att trampa igenom landet.

Även Belgien kräver få svordomar, det vill säga om man undviker dess kuperade östra del (Ardennerna) på gränsen mot Luxemburg. De enda gånger man behöver avlossa en svordom i Belgien är ju i princip när man står på “Grote Mark” (torget framför stadshuset) i centrum av Antwerpen och svär över att det är så förbenat vackert i staden. Eller… sitter med ett tomt ölglas på samma torg och förbannar den belgiska landslagselvan i fotboll, något som hände mig då jag cyklade igenom Antwerpen i samband med fotbolls-EM 2016 och fick lämna staden med svansen mellan benen.

Belgien och Nederländerna är alltså ett under av lättillgänglighet för långfärdscykling. Även Tyskland hör hemma på den här listan, men trots detta försöker jag alltid att trampa så lite som möjligt i Tyskland. Det är nämligen stört omöjligt att hitta caféer eller restauranger i Tyskland som erbjuder internet till sina gäster. Ok, en petitess i sammanhanget, men med tanke på att det var snart femtio år sedan de (eventuellt) satte en gubbe på månen och att de flesta andra länderna på den europeiska kartan erbjuder internet i varje gathörn, så borde väl även tyskarna inse att vi har lämnat medeltiden bakom oss..?

Vad gäller internet så brukar jag antingen köpa ett SIM-kort i det land där jag befinner mig, eller.. utnyttja Telias erbjudande “Vecka i Europa” som ger 1000 minuter samtalstid, 1000 SMS och 1 GB surf. Fullt tillräckligt med surfutrymme för att uppdatera kartpositionen med jämna mellanrum och att exempelvis söka värdfamiljer i Warmshowers (Couchsurfing för långfärdscyklister). Vill jag ladda ner kartor eller poddar så behöver jag emellertid tillgång till mer internet och då är det genast bökigare om man befinner sig på tysk mark.

Sammanfattningsvis så går det snabbt att förflytta sig genom Belgien, Nederländerna och norra Tyskland då dagsetapperna i dessa länder mer eller mindre är rena transportsträckor med få kamerastopp. Det är ju uteslutande städerna som är intressanta i norra Frankrike och nyss nämnda nationer.

Funderar ni på att trampa igenom Europa så är det alltså en rekommendation att ni börjar i Skandinavien och avslutar resan i Spanien, Italien eller Grekland, allt för att få de vackraste sträckorna i slutet av cykelresan. Inte ens ett gott belgiskt öl väger ju upp åsynen av de vackra vitkalkade byarna i Andalusien…

Dagsetapper: 11

Antal km: 887 (Lille, Frankrike – Puttgarden, Tyskland)

Vackraste städer: Antwerpen (Belgien), Gent (Belgien), Nijmegen (Nederländerna), Zutphen (Nederländerna), Bad Bederkesa (Tyskland), Lingen (Tyskland)

Samtliga dagsetapper: http://blog.bikingviking.net

Utrustning: Merida 300 Speeder, GPS – Garmin Edge 1000


#19 CASABLANCA2STROMBOLI: SVENSKA VÄSTKUSTEN & DANMARK
Blogginlägg på Meridas hemsida: https://www.merida.se/cykel-tips/casablanca2stromboli-danmark-vastkusten/
Ingrid Bergmans Torg, Fjällbacka

Dagens Soundtrack:

2017-04-03 Grube, Germany - Puttgarden - Vordingborg, Denmark: 101,7 km(VIDEO)

2017-04-04 Vordingborg, Denmark - Lund, Sweden: 124 km (VIDEO)

2017-04-09 Lund - Helsingborg, Sweden: 61,7 km (VIDEO)

2017-04-10 Helsingborg - Halmstad, Sweden: 89,5 km (VIDEO)

2017-04-11 Halmstad - Åsa, Sweden: 100,2 km (VIDEO)

2017-04-12 Särö - Kode, Sweden: 60,1 km (VIDEO)

2017-04-13 Kode - Uddevalla, Sweden: 58,9 km (VIDEO)

2017-04-15 Uddevalla - Fjällbacka - Tanum: 80,2 km (VIDEO)

Kärleken, en av Sveriges mest fotograferade vägskyltar? Det lilla samhället strax norr om Halmstad gör dessutom skäl för namnet, jag blev ju bjuden både på gästrum, pizza och en kall pilsner när jag tillbringade en natt i den lilla byn. Kärleken levererar!

Halland i all ära, men landskapet har långt ifrån monopol på kärlek, det kryllar ju av denna vara utmed hela västkusten. För egen del har min stora kärlek alltid varit bandymetropolen Kungälv, detta trots att jag aldrig tidigare hade besökt staden. Anledningen? Den absolut första bandymatch jag någonsin bevittnade var “tungviktsmötet” mellan Ljusdal – Kungälv någon gång i mitten av sjuttiotalet. Jag har ingen aning om hur matchen slutade, men bortalagets tröjor med reklam för Kungälvs-Kex kom för evigt att sätta outplånliga intryck på min unga ögon. Alla barn älskar kex…

Kungälv levde glädjande nog upp till mina högt ställda förväntningar, inte minst tack vare doften från kexfabriken som välkomnar alla besökare i staden. Men där finns ju även vackra Bohus Fästning och som sagt; bandyfästningen Skarpe Nord.

Strax norr om Kungälv och något närmare den lilla byn Kode, fick jag dessutom napp på boende för natten i form av en gammal bekant som har åkt med Springtime Travel till New York City Marathon. Kenneth som han heter, bodde för snart tre år sedan på det hotell där jag själv bor och verkar som reseledare under New York Marathon. Alltid kul att träffa maratonlöpare i alla möjliga sammanhang, även när de ej har nummerlapp på bröstet.

Från Kungälv gick resan vidare till Uddevalla där det blev ett kort påskuppehåll hos en gammal kompis från världsmetropolen Hedekas i Bohuslän. Kompisen bor numera endast ett stenkast ifrån klassiska Rimnersvallen i Uddevalla där det spelades VM-fotboll 1958. Ni läste rätt, Uddevalla har varit arrangörsstad under ett VM-slutspel precis som de något mer namnkunniga “byarna” Rio de Janeiro, London, Paris och Buenos Aires. Rimnersvallen hade bara en match att erbjuda publiken under VM-slutspelet 1958, men det räckte nog gott och väl med tanke på att det var de blivande världsmästarna Brasilien som gästade arenan. Det kanske mest anmärkningsvärda under denna match mellan Brasilien och Österrike var att den brasilianske tvåmålsskytten Mazzola under nästa fotbolls-VM spelade i Italiens landslag. (Bra att veta om frågan dyker upp i Jeopardy!)

Temat på min resa från Rick’s Cafe i Casablanca har varit Ingrid Bergman och av den anledningen avslutade jag så småningom min cykelturné i Fjällbacka. Ingrid Bergman tillbringade ju många somrar på Dannholmen i Bohusläns skärgård eftersom hon i sitt tredje äktenskap var gift med teaterproducenten Lars Schmidt som ägde ön. Hon var därmed en ganska flitig gäst i Fjällbacka och av den anledningen finns det ett litet torg uppkallat efter den svenska världsstjärnan. Ingrid Bergman sponsrade bl.a. en årlig segeltävling för barn runt Dannholmen och delade då ut priser och bjöd på saft och bullar efter tävlingen.

Det där med fikabröd verkar vara något som är synonymt med skärgårdsidyllen Fjällbacka. Jag behövde nämligen inte stå på Ingrid Bergmans Torg mer än ett par minuter förrän den förbipasserande Elisabeth Falk och hennes barn & barnbarn (+ kanin!) bjöd in mig på kaffe och bullar i ett av grannhusen. En riktig högtidsstund för mina smaklökar. Fjällbacka = Kärlek!

#20 CASABLANCA2STROMBOLI: RICK´S CAFE, CASABLANCA - INGRID BERGMANS TORG, FJÄLLBACKA (SAMMANFATTNING)

AFRIKA:

1) Casablanca - Rabat, Marocko: 91,8 km KARTA

2) Rabat - Kenitra, Marocko: 47,8 km KARTA

3) Kenitra - Ben Mansour, Marocko: 36,5 km KARTA

4) Ben Mansour - Moulay Bousselham, Marocko: 62 km KARTA

5) Moulay Bousselham - Larache, Marocko: 47,9 km KARTA

6A) Larache - Asilah, Marocko: (19,3 km) KARTA

6B) Larache - Asilah, Marocko: (27,0 km) 46,3 km KARTA

7) Asilah - Tanger, Marocko: 44 km KARTA


EUROPA:

8A) Tarifa, Andalusien - Gibraltar: (47,4 km) VIDEO

8B) Gibraltar - Torreguadiaro, Andalusien: (22,4 km) 69,8 km VIDEO

9) Torreguadiaro - Marbella - San Pedro de Alcántara, Andalusien: 66,7 km VIDEO

10) San Pedro de Alcántara - Ronda, Andalusien: 49,4 km VIDEO

11) Ronda - Campillos, Andalusien: 58,9 km VIDEO

12) Campillos - Montilla, Andalusien: 78,2 km VIDEO

13) Montilla - Cordoba, Andalusien: 46 km VIDEO

14) Cordoba - Montoro, Andalusien: 46,8 km VIDEO

15) Montoro - Fuencaliente, Andalusien: 53,6 km VIDEO

16) Fuencaliente - Ciudad Real, Kastilien-La Mancha: 97,1 km VIDEO

17) Ciudad Real - Consuegra, Kastilien-La Mancha: 78,3 km VIDEO

18) Consuegra - Mora - Toledo, Kastilien-La Mancha: 64,2 km VIDEO

19) Toledo, Andalusien - Getafe, Comunidad de Madrid: 61 km VIDEO

20) Getafe - Madrid, Comunidad de Madrid: 21,9 km VIDEO

21) Madrid - Colmenar Viejo, Comunidad de Madrid: 39,3 km VIDEO

22) Colmenar Viejo - Segovia, Castilla and León: 65,5 km VIDEO

23) Segovia - Nava de la Asunción, Castile and León: 49,7 km VIDEO

24) Nava de la Asunción - Valladolid, Castile and León: 81,4 km VIDEO

25) Valladolid - Torquemada, Castile and Leon: 68,6 km VIDEO

26) Torquemada - Burgos, Castile and León: 75,6 km VIDEO

27) Burgos - Santo Doming de la Calzada, La Rioja: 70,2 km VIDEO

28) Santo Domingo de la Calzada - Los Arcos, Spain: 80,3 km (VIDEO)

29) Los Arcos - Pamplona, Spain: 64,9 km (VIDEO)

30) Pamplona, Spain - Villefranque, France: 102,4 km (VIDEO)

31) Villefranque - Tarnos, France: 19,7 km (VIDEO)

32) Tarnos - Saint-Paul-en-Born, France: 92,2 km (VIDEO)

33) Saint-Paul-en-Born - Bordeaux, France: 106 km (VIDEO)

34) Bordeaux - Cognac, France: 111,5 km (VIDEO)

35) Cognac - Lusignan, France: 101,8 km (VIDEO)

36) Lusignan - Chatellerault, France: 62,5 km (VIDEO)

37) Chatellerault - Blois, France: 132,4 km (VIDEO)

38) Blois - Orleans, France: 67,6 km (VIDEO)

39) Orleans - Auffargis, France: 109,5 km (VIDEO)

40) Auffargis - Paris, France: 63,9 km (VIDEO)

41) Paris - Saint-Just-en-Chsussée, France: 81,8 km (VIDEO)

42) Saint-Just-en-Chaussée - Gaudiempré, France: 91,6 km (VIDEO)

43) Gaudiempré - Lille, France: 79,3 km (VIDEO)

44) Lille, France - Gent, Belgium: 74 km (VIDEO)

45) Gent - Antwerp, Belgium: 56,2 km (VIDEO)

46) Antwerp, Belgium - Eindhoven, Netherlands: 87,4 km (VIDEO Part 1)

47) Eindhoven - Brummen, Netherlands: 109,6 km (VIDEO Part 1)

48) Brummen, Netherlands - Lingen, Germany: 109,7 km (VIDEO)

49) Lingen - Huntlosen, Germany: 103,3 km (VIDEO)

50) Huntlosen - Bad Bederkesa: 105,2 km (VIDEO)

51) Bad Bederkesa - Bockhorn, Germany: 112,6 km (VIDEO)

52) Bockhorn - Grube, Germany: 86,8 km (VIDEO)

53) Grube, Germany - Puttgarden - Vordingborg, Denmark: 101,7 km(VIDEO)

54) Vordingborg, Denmark - Lund, Sweden: 124 km (VIDEO)

55) Lund - Helsingborg, Sweden: 61,7 km (VIDEO)

56) Helsingborg - Halmstad, Sweden: 89,5 km (VIDEO)

57) Halmstad - Åsa, Sweden: 100,2 km (VIDEO)

58) Särö - Kode, Sweden: 60,1 km (VIDEO)

59) Kode - Uddevalla, Sweden: 58,9 km (VIDEO)

60) Uddevalla - Fjällbacka - Tanum: 80,2 km (VIDEO)

  • Comments(0)//blog.bikingviking.net/#post162